Hur är det med dig?

Hur är det med dig? 

Är inte det en konstig fråga? för egentligen vill man inte veta, veta hur det är på djupet. 
Man vill bara göra sin del för att känna att man gjort sitt. 
För vem vill egentligen veta hur det är, på riktigt? 

Vem vill höra att det gör ont varje gång någon nämner ordet mamma? 
Vem vill egentligen veta att jag inte orkar med dagen utan drömmer om att lägga mig i mitt rum och dra ner gardinerna för alltid? 
Att jag inte tror att jag kommer vilja gå upp om jag lägger mig på riktigt. 
Att jag håller andan varje gång jag åker förbi ställena jag brukade umgås med dig på? Eller att jag får en svag känsla av panik varje gång någon hostar till eller andas konstigt, eller när jag hör blåljusen från en ambulans. 
För allt påminner om det jag bara vill låsas inte hänt.

Att jag är så arg för att jag aldrig fick chansen att säga förlåt. Att jag aldrig gjorde det jag verkligen ville göra tillsammans med dig. Att du inte fick din dumma handkräm. 

Att jag är så ledsen för att du inte kommer förstå hur mycket du verkligen betyder för mig. För att jag inte kan ringa dig och berätta om allt som tynger ner mig. Jag är så ledsen att du inte fick din chans att glänsa så mycket som du verkligen skulle kunna ha gjort.

Att jag är så besviken att vi inte kommer uppleva alla saker tillsammans som vi skulle göra. Jag är så besviken på dig, för att du lämnade mig så tidigt. Jag är så besviken på mig själv för att jag inte kunde göra något åt det. 

Att jag är så rädd att jag inte ska ha någonstans att ta vägen, vem ska jag fråga saker som bara du skulle kunna ge mig rätt svar på? Vart ska jag vända mig när jag är helt ensam i världen? 

Att jag önskar så att jag inte hade åkt iväg för att fika. Att jag önskar så att jag hade kommit hem när du bad mig eller att jag hade kramat dig en gång till. Att jag hade krupit ner i din säng när du bad mig komma. Om jag hade vetat hade jag aldrig tackat nej. Jag hoppas verkligen att du vet det.


Men det är så lätt att ställa frågan; ”hur mår du?” för egentligen vet man ju inte. Man kan omöjligt veta vad som döljer sig bakom ett för högt skratt, eller ett för stort leende. För egentligen vill man bara veta att allt kommer bli bra. För vem vill veta, att hela min värld har rasat samman?
EBBA | |
Upp